En påtaglig påminnelse om en ny tid

Socialdemokratin söker sin plats i den nya tid som den är så uppenbart i otakt med. S politik i stort kan jag förlika mig med, men i detaljerna finns så många brister att det framstår som naturligt, självklart och rättmätigt att de förlorar mark tom i sina tryggaste domäner. S skakas om rejält och förstår tydligen först nu att man måste sätta sig ned och, som det heter nu för tiden, uppdatera politiken.

Vi i Piratpartiet ser som vår upgift att anpassa politiken till de nya situationer som så snabbt har reformerat förusättningarna för kunskapsdelning och kulturspridning. Ett exempel: rätt utnyttjande av teknologier kan ha en enorm inverkan på hur vi kan samverka för jättekliv inom forskning och utveckling, och därmed skapa åtskilliga nya arbetstillfällen.

Socialdemokration har byggt vidare på traditionell trygghet och låtit tiden springa från. Alliansen har varit smart och tagit över S skapelse för att ta politiken ett steg vidare. Men hur kommer det sig att alla dessa kloka människor inte anpassar politik och lagstiftning till vad som gäller idag.

Piratpartiet behövs.

Efter The Pirate Bay

Den boken ska jag hålla ögonen på.

Inslaget i Vetenskapsradion: Forum var på något sätt befriande. Pelle Snickars som är forskningschef på Kungliga Biblioteket påpekar det självklara: fildening är så tätt förknippat med webben att juridiken inte har en chans att stoppa den. Det är precis vad vi har sagt så länge och försökt andra politiker att förstå – fildening är något helt fantastikt.

I rättssalens medvetande lär det dock dröja innan juridiken materialseras i beslut som bygger på dagens tillstånd och kunskap.

Pelle säger att oavsett hur domen i hovrätten faller ut så kommer den sakna betydelse – fildening är här för att stanna. Ingen nyhet precis. Men för de som krampaktigt håller fast i relingen på sina sjunkande skepp kan vi bara säga: drunkningsdöden lär inte vara så smärtsam.

Det goda föredömet

Klockan är strax efter tolv. Jag står på OKQ8 i Sandby och fyller upp diesel innan turen till Silvåkra. En svart Volvo XC 70 eller vad det är stannar till utanför entrén. Ur kliver en polis från hundpatrullen, gissar jag eftersom det kommer ett dovt skall ur hans bil. Vi lämnar macken samtidigt, jag kör ut efter honom. Mitt “system” slår på och börjar registrera.

Polismannen tar inte direkt på sig säkerhetsbältet, han kanske gör det efter ett tag, vad vet jag. Han svänger ned i Sandbybacken och snittar 67-70 km/tim på 50-sträckan. Det är grönt i korset och han drar glatt genom. Han är snabbt uppe i 60-65 igen på väg vidare ut åt Revingehållet. Han hamnar bakom en bil på 30-sträckan, som svänger av mot Ringvägen och den svarta polis-Volvon BRY277 accelerar kl 12:16 snabbt upp till ca 55 när han strax efter korset passerar 50-skyltarna. Snart är han uppe i ca 65 igen hela vägen fram till rondellen. Han väntar in en DHL-lastbil som han hamnar bakom. Det blir 70 sedan 80. När han kommer ut ur byn är han snart uppe i 95 och strax därefter drygt 100 hela vägen fram till det att den rättrådige polisen svänger av mot Nygård mitt på Revingerakan.

Av vilken anledning respekterade polismannen inte en enda hastighetsbegränsning, inte ens 30 utanför ett dagis en vanlig måndag? Bilnumret har du och klockslaget så det är bara att fråga. Helt klart handlade de inte om någon som helst utryckning. Han skulle säkert bara ut till Nygård och leka med sin hund.

Men hur vet jag att det gick för fort, tja det kan du fundera på.

Pay-for-delay

Läser Mats Greiffs artikel om hur han anser Hultfredsfestivalen gick under.

Live Nation har också utvecklat en egen konsertproduktion. I en sådan process kan man knappast låta en lantlig festival i Hultsfred styrd av en ideell förening stå i vägen.

Jag ska inte fördjupa mig mer i Hultfredsproblematiken eftersom jag inte kan detaljerna.

Men:

Halvvägs genom artikeln associerar jag till den problemtik betalande läkemedelskonsumenter tvingas hantera. Drivkrafterna är på sätt och vis självklara. Att man maximerar utbytet av sin insats ska man nog inte klandra någon för, däremot bör vi analysera och kritisera hur det sker. Förhindrar du med osunda medel andra från att konkurrera på din spelplan är det dags att ingripa. Det gör nu The US House. De tycker inte att det är sunt att med allehanda “forskningsinsatser” skapa små variationer på en produkt, ett läkemedel, för att förlänga patent och därmed hindra andra från att “göra intrång” i sin patenskyddade värld. Dessutom kostar patentleken den betalande konsumenten enorma belopp.

Är man stor och mäktig som Live Nation eller som andra bolagsjättar förlorar man, som Svanberg skulle sagt: -the small people.

att inte tro annat än det som det finns förnuftiga skäl att hålla sant

Jag har nu plöjt genom HEFs nyutgåva av Botulfsbladet och beslutat återuppta mitt medlemskap.

Projektet Humanetiska föreningen brakade in i en intern konflikt för en tid sedan och jag tog mig för pannan. Nog om det. Min tro på det sunda förnuftets idé lever vidare och jag kan konstatera att goda krafter nu tagit vid och fortsätter det viktiga arbetet att verka för en universell etisk norm för oss alla.

Hoppas nu bara att de snyggar upp sin klottriga hemsida.

Valet – närmar sig

Jag hörde en intervju med Mikael Wiehe på radio medan jag körde ned till Dalby för att handla något gott till middagen. Gamla Wiehe känns igen. Hans nya skiva med sin politiska tunga är skarp och ovanligt rakt fram och tydlig. Uppfriskande. Skivan lanseras såsom av en händelse när årets valupptakt är igång.

Alltsomoftast har jag plockat fram Mikaels musik och på något märkligt sätt väckts till liv. Norah Jones funkade bra som bakgrundsmusik till kvällsvarden men sen var jag helt enkelt tvungen att ta ett steg tillbaka i tiden och lyssna av några låtar som jag tog starkt intryck på åttitalet i Uppsala och Örebro.

Jag fastnade för en låt ikväll. SD har just nu gått ut och tydligare positionerat sig inför sin valupptakt som startar imorgon så Valet passade bra som påminnelse om det svarta och bruna mörker som Sverigedemokraterna försöker mata de lättsinniga med.

Men vi kan göra skillnad:

[…]
Vakna upp
Börja se dej omkring
Fatta mod
Så du kan säg’ till dina ungar när dom frågar dej
att du var en av dom som stod emot

Så kom det till slut

På stormötet idag fick vi besked att AstraZeneca lämnar Lund – inte alls en överraskning. Men ändå en rätt märklig upplevelse efter 20+ år i bolaget.

Många av mina kollegor tog motvilligt mot det smärtsamma beskedet och alla uttryck kommer länge att vara fastetsade i mitt minne. Nu blir det en omställning på två år som kommer att innebära extrema utmaningar för många och samtidigt nya möjligheter för andra.

Det har länge varit en tuff tid för farma och mina analyser ledde redan för ett bra tag sedan fram till de strategiska beslut som alltså idag förverkligas. AstraZeneca gör vad vi faktiskt måste göra och jag står i det mesta bakom den strategiska riktning vi tagit. Dessvärre kullkastas plötsligt många människors tillvaro på ett minst sagt dramatiskt sätt.

Men för vår region tror jag faktiskt att det är bara bra, på några få års sikt. AstraZeneca är en stor arbetsgivare, men det räcker inte alltid att bara fixa jobb åt folk. Vi behöver utnyttja utvecklingsdrivet i Lund och regionen bättre och det kanske är det tillfället som nu ges när AstraZeneca lämnar plats åt mer utvecklingsbenägna nyskapare. Jag tror att det som sker öppnar för en återhämtning som kommer att stärka Öresundsregionen med bättre och fler utvecklingsmöjligheter.

Så jag tillåter mig att se positivt och förhoppningsfullt på det som idag offentliggjorts.

Uppdatering: kort intervjukommentar i HD

Nu finns det hopp

Anja Pärson, du förtjänar all respekt du kan få för din fantastiska upphämtning efter segerhoppet. Ditt avundsvärda mod och nordiska jävlar-anamma var det ingen som kunde mäta sig med.

Det är bra att utförsgrenarna utvecklas och blir mer spektakulära. Åkarna var inte många centimeter ovan mark för ett antal år sedan, nu är hoppen en viktig del i den enorma prestationen. Helt plötsligt finner jag så mig själv vakna upp ur en dvala sedan Ingemars glansdagar och börja uppskatta sporten igen. Nu börjar det likna något. Hoppen gör hela grejen för mig. Längre, högre och fräckare hopp välkomnar jag även om det följer risker med i en sådan utveckling. Och med Anjas segerhopp i störtloppet har hon nog en möjlig karriär i MX, SX eller varför inte FMX.

Bra komprimerat Anja, bra höjd, klart längst och rätt bra kontrollerad flykt fram till nedgången i hoppet. Ingen bra landning, men du vinner – om jag får ge hoppoängen.

Tävling mot botten

Är detta vårt nya Europa?

Vi utkontrakterar till billiga Asien säger Big Pharma, Italien är jag säger Berlusconi.

Vart tar forskningen vägen?

Vår innovativa förmåga och kreativa kraft tycks inte riktigt räcka till längre, eller är det tvärt om så att det är just nu som den kommer ut i ljuset igen.

Läkemedelsbolag har gått samman för att bli större och mer kostandseffektiva. Tanken är också att genom sammanslagningar bli bättre på att uveckla läkemedel i sin förstärkta och kraftfullare forsknings- och utvecklingsprocess. Hur har det gått? Nja, kanske inte så bra. Nature skriver i sin analys Lessons from 60 years of pharmaceutical innovation att vi inte blivit bättre på att ta fram fler och mer betydande läkemedel. Nature vill se en radikal förändring – och den kommer.

If the performance of the current business model cannot satisfy stakeholders, M&A [mergers and acquisitions, min anm] are not a solution, and the process improvements and cost-cutting measures that are commonly used cannot make a sufficient difference, perhaps the industry ought to embrace more radical change and seize the opportunity to redesign the model.

De större bolagen rör sig mot emerging markets, i flera avseenden. Forskningen, inte minst den biomedicinska, utvecklas oerhört snabbt i den asiatiska delen av världen och bolagen ser bättre, och naturligtvis billigare, möjligheter växa fram.Clincial Trial Magnifier har analyserat Biomedical Publication Trends by Geografic Area och ser

…rapid growth in the number of articles is especially concentrated in a few emerging countries, notably China, India, Brazil, South Korea, Turkey and Taiwan.

De ekonomiska incitamenten har redan flyttat många aktiviteter till billigare länder, och till det läggs nu också nya forskningsmöjligheter. Självklart lockar Rest Of the World, som det benämns när man självgott sitter på vår tron och globaliseringssträvar.

Samtidigt som de stora kolosserna konstaterar att det där med att krysta fram två nya läkemedel per kalenderår inte ger framgång vare sig för sig själva eller för vårdgivare börjar flera mindre bioteknikföretag växa fram med nya friska idéer, klara vetenskapliga framsteg och betydande möjligheter att utveckla läkemedel som kommer till marknaden när de är mogna och inte när årsmålen ska prickas av.

Reuter skriver om det i Killing research no certain cure for Big Pharma:

Furthermore, much of the ground-breaking work is now coming out of small, nimble biotechs rather than Big Pharma.

Men vad håller egentligen de stora på med? Är det bra att nedmontera den egna forskningen för att alltmer luta sig mot nya externa allianser och forskningsmöjligheter i framväxande regioner?

“Does anyone ever get the feeling it’s a race to the bottom?” one anonymous insider commented in a blog posting, following Glaxo’s announcement on Thursday.

Reuter funderar vidare:

The question now is how far the process can go.
“We need to see an uplift in productivity from R&D,” said Mike Ward, a veteran industry watcher at Ambrian Partners.
“But you’ve got to be careful in terms of how hard you cut because R&D is a fragile beast at the best of times.”

Överlevnad kräver nytänkande och sker inte bara genom traditionellt utvecklingsbeteende i den egna trygga domänen. Nej, vi har alltför länge blundat för vad gränsöverskridande samarbete handlar om. Ny kunskapsmark bryts genom bred och mer öppen samverkan på den globala arenan som till exempel med samarbetspartners på IT- och bioteknologiska arenanorna. Chansen finns att vi på så sätt når fram till vad vi som patienter/konsumenter faktiskt behöver och vill ha, och inte en produkt vi måste anpassa oss till.

Det är intressant att fundera kring detta för det speglar en oroväckande trend. Globalisering är bra. Den bryter barriärer och kan eliminera nöd. Alltså, det finns absolut ingen anledning att vara rädd för utveckling, inte heller utveckling i andra delar av världen. Tvärtom, men varför måste det ske på bekostnad av hur vi stimulerar och driver forskning och utveckling i Europa. Inte alls egentligen, men så länge kostnad är den enda avgörande parametern i ekvationen är vi hjälplöst efter och får väl se oss alltmer banaliseras och så småningom stå där löjligt uppklädda i våra serviceuniformer medan kunskapseruptionerna kommer från mer avlägsna epicentrum.

Vart tar förnuftet vägen?

Till denna kunskapsrörelse adderas den intellektuella utarmning som videokraten Berlusconi rattar så elegant, arrogant menar jag.

P1 diskuterade förra veckan Videocracy, Erik Gandinis dokumentär om Berlusconis skapande av en okritisk trög massa som fogligt låter sig ledas in i fascismens hägn. Filmen blev uppmärksammad bland annat för att Berlusconi utnyttjade sin totalkontroll över media och stoppade den. Det ledde ofelbart till att filmen spreds på nätet och snabbt fick en stor tittarskara i Italien. Där ser man. Hur maktfullkomlig han än är kan han inte stoppa demokratin och friheten på nätet – ännu.

Det var en seg söndag igår så det passade bra att sitta ned sent på eftermiddagen och ta in det som alltmer liknade en filmatisering av en galnings manus. Är det så att Berlusconis ikonstatus vuxit fram ur hans mediakontroll och ambition som statsman att ge sitt folk tillgång till endast ett begränsat utbud fritt från politik och värderingar, allt i syfte att få dem lydiga och medgörliga.

Är det så att detta nu också representerar den väg vi slagit in på. Uttrycker Berlusconis banaliseringsfilosofi och demokratiförakt det som blir vårt nya Europa. Tja, det återstår väl att se.

Vad stoppar jag i mig egentligen?

Gift – För ett och ett halvt år sedan blev det känt att kineserna blandade melamim i mjölken. Nu sker det igen, obegripligt, melamimet dödar.
Djurplågeri – Vid upprepade tillfällen har vanskötsel av djur i djuruppfödningen eller på väg mot slakt exponerats. Tortyr.
Lurendrejeri – Och nu godkänner EU trombin som tillsatsmedel i livsmedelsindustrin och köttfusket är redan givet.

Vad är gemensamt? Jo, livsmedelsbranschen gör tydligen allt för att dra ur varenda krona ur oss konsumenter. Det finns tydligen inga som helst gränser för hur långt branschen eller relaterade branschgrenar kan gå för att fuska. De till och med riskerar vår hälsa, den hälsa som livsmedel ska trygga.

Det krävs mycket för att bli vegetarian.

Men nog närmar sig gränsen.

skriver Sydsvenskan. Nej Mats Skogkär, det krävs inte alls mycket och gränsen är redan nådd. Kan jag i vuxen ålder lära om, kan de flesta andra också. Skälen är definitivt redan många.