Kategoriarkiv: Humanism

1+1>2

Postat av
2

Halwest Mohammad, Ali Imad Raad och Lars Åström från Malmö ger oss en fingervisnng om betydelsfulla värden genom sin tredjeplats i Purple Comet! Math Meet.

Matte - Matematik har jag alltid fascinerats av. Det är inte precis mitt starkaste kompetensområde men en sagolikt spännande värld när man väl tar steget utanför procenträkning. Det som framstår som mest avgörande är ändå den betydelse som matematiken har för vår utveckling. Med den tekniska utveckling som enligt min mening helt vuxit ur matematiken med hjälp av nördars egensinninga drivkrafter börjar vi se hur nya demokratiska värden ges möjlighet.

Samarbete över gränser – Demokratisk utveckling följer i spåren av att vi söker och skapar samverkan över nationella och kulturella gränser. Det finns inget utrymme eller ens tid att slåss om vi tillsammans angriper utmaningar och problem.

Ursprung – Nu heter inte tredjepristagarna Jimmie Å, Björns S utan Halwest och Ali som dessutom når sina resultat i samverkan med kompisar från Stanford. Nej, av med folkdräkten Jimmie och öppna dina gränser. De nationalistiska strömningar som tar sig extremt otäcka uttryck som Jobbik eller som i vår närhet drivs och smörjs av SD förflyttar oss inte bara bakåt i tiden utan också till en obegripligt primitiv nivå.

Malmö Borgarskola tränar visst särskrivning också, inte lika imponerande från en skolhemsida.

Landet jag beundrar och blir rädd för

Postat av
Svara

Jag och min familj bodde, arbetade och forskade i USA på 80-talet. Vilket fantastiskt land. Tänk så välkomnande och så många möjligheter. Vi kom tillbaka ännu en gång för att arbeta och utbilda oss i slutet på 90-talet till samma stimulerande utvecklingsklimat. Vi har också lärt oss se den dubbla natur denna farliga nation besitter. Märkliga drivkrafter ur det mörka tycks i sitt oförstånd vilja montera ned samförstånd till förmån för destruktivt våld och accepterat dödande.

Per T Ohlsson ger oss insikt:

… Men alla som beundrar USA:s goda sidor och som med någorlunda öppet sinne följer utvecklingen kan bara känna sorg över de sjuka stämningarna, skapade av krafter som verkligen kan kallas hatets och illviljans kolportörer.

Det egna ansvaret

Postat av
Svara

Jag blev rätt god vän med Jason under min och familjens tid i Pennsylvania. Jason och jag delade behovet av att på tid få trassla oss genom skogen på endurohoj. I det avseendet var jag en rätt udda figur på det välordnade jobbet, men blev ofta ombedd att berätta om hur det är att besöka alla otillgängliga platser runt östkusten. Jason var då polis i West Goshens distrikt. Han körde en 125:a och envisades med att tanka race fuel trots att den kostade fyra gånger mer än vanlig soppa på Sunoco. Jag hade nog inte reflekterat över det om det inte var för att han var en C-rider, klassen där tekniken kanske inte spelade den avgörande rollen för vad som presterades i endurospåret.

Jag fick många ovärderliga kontakter genom BER. Där växte successivt fram en helt annan bild av USA i gemenskapen med okomplicerade och komplicerade människor från mest vanliga kneg, än ur den mer tillrättalagda och homogena situationen jag slussades in i för att tryggt kunna ta mig an mitt uppdrag i USA. Det gemensamma i MC-intresset lockar fram människor från alla möjliga vrår i samhället. Jag vill gå så långt och påstå att jag efter mina många långa dagar tillsammans med karaktärerna i USAs östkust-endurovärld fick en inblick i USAs vardag som många av de välordnade amerikaner jag jobbade med totalt saknade. Naturligtvis beundrade jag inte allt jag ställdes inför men förvärvade kunskap och fick respekt för det jag tidigare kände till mest på ytan eller inte alls.

Det var speciellt att åka ut på trail-riding med Jason. Han hade god kontakt med länsman i andra polisdistrikt och visste när och var det var lämpligt att besöka attraktiva off-road-utmaningar.

Vi var så på väg till södra New Jersey för att explorera ett nytt område. South Jersey bjuder på stora parkområden och glesbefolkade marker dit sugna från när och fjärran drog för att helt ohämmat braka åstad på sina reggade och oreggade hojar. Förresten reggad hoj, man lärde sig snart att park rangers inte hade direktkontakt med state police så registreringshandlingars och försäkringspappers äkthet kollades inte via radio. Nog om det – jag ville inte att mitt arbetstillstånd skulle förverkas så jag skötte mig, rätt bra.

Chuck var väl ungefär arton tror jag. Han hade tagit en tur genom rättsväsendets granskning, fått mat och husrum ordnat för ett tag, men ännu inte fått tillbaka sitt körkort. Jason hade tagit sig an Chuck för att ge honom en ny chans – han gjorde det både som polis och som den utsträckta hand Chuck behövde. Nu satt jag bakom ratten i Chucks truck – Jason bad mig köra för att vi alla skulle få med våra hojar – och tog följe med Jason. Vi hade drygt tre timmar framför oss och jag måste erkänna att jag var rätt osäker på hur vår samvaro skulle gestalta sig i kupén. Det blev en bra tur.

Chuck berättade om sitt stökiga liv och hur han mer eller mindre lyckat försökt navigera genom frestelser och olyckliga omständigheter. Det besynnerliga var att han dels gärna berättade om det och att han gjorde det med ett så positivt förhållningssätt. Jag kände inte riktigt igen sättet att säga: jag gjorde fel och jag får själv ta ansvar för det jag gjort. Jag försökte locka honom i den ena fällan efter den andra, men han lät sig inte luras att skylla på någon annan än sig själv. Det var aldrig omständigheternas fel att han hamnat i trubbel: – jag borde tänkt mig för. Aldrig att han skyllde på ”samhället”: – det är mitt ansvar att ta ansvar för mina handlingar. Kompisarna ställdes inte ut: – jag valde själv mitt umgänge. Så fortgick konversationen. Nu blickade Chuck bara framåt och hans förhållningssätt till det som passerat bara och endast berodde på honom själv. På min fråga om relationen till Jason sa han: det är bra att ha en relation till en polis som delar mitt intresse, men det är bara jag som kan ändra på mig själv.

Undrar hur det gått för honom nu? Det var nyttigt att lära känna honom och inte minst, härligt att piska en yngling i fajterna i terrängen.

Eftersmak

Postat av
Svara

Det är söndag förmiddag, nej jag ser att klockan faktiskt hunnit bli efter ett, och jag laddar så smått för en löprunda i den vackra vinternaturen. Jag har precis messat Janis och meddelat att jag tyvärr inte hinner hjälpa till imorgon som planerat att röja i Skånes rikaste orkidélokal – jag ska vara tillbaka i Lund på eftermiddagen för att förbereda min framtid med eller utan AstraZeneca, så det blir änna tajt.

Enkla saker att ordna och sortera in i ett härligt livsflöde.

Så påminns jag om ondskan och korruptionen. Vansinnesdomen i Svea Hovrätt tar ned mig på den nivån. Ja faktiskt. Domen mot The Pirate Bay förefaller ha ingredienser som kan extrapoleras hur långt som helst. En genompolitisk rättegång som rimligtvis borde lösts politiskt och inte i en svensk rättssal som man får känslan av kontrolleras av mäktiga särintressen i en nation som tar på sig rätten att egenmäktigt styra världen.

Jag tappar nästan andan.

Vi står och betraktar den mest demokratiska företeelse mänskligheten hittills skådat, nätets möjligheter att samverka och kommunicera över alla gränser. Hur kan det då komma sig att en upplyst nation låter sig dompteras av simpla upphovsrättsintressen. Rätten till fri demokratisk informationsdelning stryps. Allt jag säger och gör förblir kontrollerat – Stasi framstår som lätt viskning inför det integritetshot vi nu ställs inför.

Det är allvar nu och ingen kan gömma sig bakom dumma ställningstaganden som ”jag har inget att dölja”, ”fildelning är stöld”, ”de måste få tjäna pengar på det de gör”, … Domen mot TPB blir en påminnelse om att egenmäktiga intressen äter upp mina rättigheter och det kommer jag inte att stilla åse.

Nu ska jag stärka mig med en långrunda i snö, backar och skog.

Gå hela vägen

Postat av
Svara

SD hör något de inte vill höra eller har en skev, dvs otidsenlig, uppfattning om. De reser sig ur sina bänkar och lämnar Storkyrkan mitt under gudstjänsten idag. Med tanke på deras demokratiska reaktion i kyrkan kanske de kunde dra slutsatsen ett steg vidare och lämna också parlamentet med sin mörka människosyn.

För övrigt undrar jag vad ett modernt parlament gör i kyrkan överhuvud taget. Lokalen är förvisso tilltalande, men gudstjänst…

Det skakar till

Postat av
Svara

FI sa statsminister Reinfeldt i P1-intervjun igår på snabbfrågan: Piratpartiet eller Feministiskt initiativ. Idag vaknar nyhetsmedia till när det är klart att USA morrar över Piratpartiets beslut att ställa upp med serverutrymme och bandbredd till WikiLeaks.

Nu förstår jag ännu bättre Fredriks snabba svar på snabbfrågan. FI är väl ofarligt och tryggt, sagt utan att jag för den skull negativt värderar det FI står för. Det är väl helt enkelt så att när makten i USA pekar med hela handen – de har med all säkerhet redan informerat Fredrik om sitt missnöje – bugar den rädde och visar fegt följsamhet. Det är klart att han inte direkt kan stövla in på PRQ och i Pirapartiets lokaler och röja, det sätter än så länge vår demokratiska lagstiftning, hmmm, stopp för. Men han visar sitt ogillande och att han kanske småningom måste stå Rambo vid.

Vad betyder det egentligen när någon försöker hindra dig från att hålla dig informerad om skeendena i samhället, mer än att demokratin kullkastas. Kanske Julian har svaret.

Från punditkitchen.com

Brutalitet som taktik

Postat av
Svara

Flera gula kort och bud på ett par röda. Holland gjorde en ful insats för att krossa ett motstånd som var dem övermäktigt. Är det det beteendet och den utveckling som Holland och delar av Europa nu visar upp.

Islamofoben Wilders visar ett omänskligt ansikte och belönas med jublande Holländare. Jag är ingen fotbollsnörd, men kan inte annat än känna viss tillfredsställelse över att benknäckarmetodiken inte leder till framgång. Låt oss hoppas att det brutala främlingshatet som Geert uppvisar också krossas av andra förkämpar för rent spel.

I civilisationens namn

Postat av
Svara

Hur fan kan det ens vara möjligt att tänka tanken att stena någon till döds? (27 juli: en beskrivning av fängelsevistelse och dom).

Kanske nåt att tänka på för de korttänkta Sverigedemokraterna: varför flyr människor Iran, eller andra länder för den delen, och hur kan vi hjälpa dem. Demokraterna förresten, tror inte de ens slagit upp ordet, dvs de förtjänar det inte som suffix – [... bygger demokrati på att alla medborgare har en serie fri- och rättigheter ...].

http://mahalogie.com/blog/2009/08/19/the-stoning-of-sakineh-an-open-letter-to-iran/

Ibland är politik större och viktigare än obegripligt sifferslagsmål i tillrättalagda debattforum. Ibland måste vi ut i skiten för att göra något större och slåss för grundläggande mänskliga rättigheter. Som nu igen för att påvisa det synnerligen orättfärdiga i att på vaga grunder och uråldriga religiösa lagar döma Sakineh Mohammadi Ashtiani till döden genom stening. Ryktet säger att ett slutligt besked kommer nu på lördag och tiden är knapp för inte bara EU och Catherine Ashton utan alla EUs enskilda länder att agera aktivt. Glöm lekplatsen och solglansen i Almedalen och gör nytta!

Genom Amnesty kan du skicka din begäran om ett moratorium för stening till Ayastollen, förlåt Ayatollan.

att inte tro annat än det som det finns förnuftiga skäl att hålla sant

Postat av
Svara

Jag har nu plöjt genom HEFs nyutgåva av Botulfsbladet och beslutat återuppta mitt medlemskap.

Projektet Humanetiska föreningen brakade in i en intern konflikt för en tid sedan och jag tog mig för pannan. Nog om det. Min tro på det sunda förnuftets idé lever vidare och jag kan konstatera att goda krafter nu tagit vid och fortsätter det viktiga arbetet att verka för en universell etisk norm för oss alla.

Hoppas nu bara att de snyggar upp sin klottriga hemsida.