Otidsenliga patent

Apropå piratpartiets syn på patent och det som händer i Lund just nu när AstraZeneca lämnar en av Europas hetaste regioner.

De stora läkemedelsbolagens problem, och det vi nu ser i Lund, är inte att patent upphör. Problemet som jag ser det är att patent finns i den form de nu har, dvs otidsenliga. Och nu vill branschen fortsätta försvåra nyskapande forskning och monopolisera genom att kräva 12, helst 14, års patenttid på biologiska läkemedel och rätt till förlängd exklusivitet genom endast små beredningsjusteringar. Jag tror inte det är bäst för bioteknologisk läkemedelsutveckling.

Piratpartiet gör skillnad

Rick Falkvinge uppmärksammade mig i sin egen bloggen presentation han höll på en open source-konferens 2007. Han gör ett  bejublat framträdande, med all rätta. Han beskriver tankarna och grunderna bakom det som format piratrörelsen och som idag är ett etablerat parti och som mognat påtagligt med breddad politik. Presentationen en bra introduktion och förklaring till det mesta av Piratpartiets fundamenta. Kan vara bra som förberedelse för vem som helst inför ställningstagandet i september i år.

Jag gjorde ett Facebook-inlägg och hamnade i ett konstruktivt tankeutbyte.

Arr, eller hur? Det är en poäng att titta på detta inslag mer än två år gammalt.  2010 är allt lika aktuellt i alla sina detaljer.

Piratpartiet är för mycket silo och kan inte styra Sverige.

Likt en plug in på din dator, som gör det möjligt att de facto köra en ny applikation, så fungerar PP-politiken, just nu. Att med ny kunskap och fakta, som gammelmonstren helt enkelt saknar, slå in en kil i traditionell partipositionering är nödvändigt för att förstå nya förutsättningar för demokratins och medborgarrättens bevarande och utveckling. Hur tror du agendan skulle sett ut i partihönsgårdarna om inte lilla (nummerärt) PP pekat? Senaste exemplet, i en betydande rad, är ACTA-diskussionen i EU-parlamentet. Nördarna rotar fram hemlighållna (obs inte hemliga) dokument och blottlägger odemokratiska beteenden i EU-kommissionen, och ordnar en storslagen delseger. Hade inte hänt om inte …

Rick Falkvinge gör ett bejublat framträdande på en open source-konferens 2007. Här http://blip.tv/file/318885 får du en bra introduktion och förklaring till det mesta av Piratpartiets fundamenta. Kan var bra som förberedelse inför ditt ställningstagande i september.

Övervakning in absurdum

Idag, fredag, var det dags för GTn, som de initierade kallar det, vi andra brukar helt enkelt bara säga att vi behöver spä ut ginen med något. Full fart över till Bröderna Andersson för att proviantera en pava Indian tonic.

En liten runda bland diskarna för att kolla om nåt köpbart lockar tillräckligt resulterar uppenbarligen i att det nya övervakningssystemet registrerar ett oväntat beteende.

Strax innan kassan sträcker en uniformerad utkontrakterad bevakningsman ut armen och visar mig till den nyinrättade vänstra kontrollfilen. Utan att motivera eller fråga får jag ställa mig framför den nya kroppsgenomlysningsutrustningen.

Några minuter senare får jag ett myndigt klartecken, inga otillbörliga tillgrepp, och kan lämna kontrollpunkten och gå till kassan för att betala min tonic och lomma hem.

Hur sannolikt är detta? Det kan vi fundera vidare på medan vi absorberas in i det integritetskränkande Bodströmsamhället påhejat av Reinfeldt  och styrt av storebror USAs jakt på, fan-vet-vad…

A Wii Fracture

Idag fälls Sverige i EU-domstolen för att vi inte är lydiga i klassen och infört datalagringsdirektivet. Lagen är visserligen en styggelse utan jämförelse, just idag, men det är inte därför den här posten kommer till.

När jag snurrade förbi nyheterna och de vetenskapliga tidskrifter jag bevakar dök rubriken på posten upp i NEJM. Först reagerade jag instinktivt och skrattade till: nu jäklar börjar elektroniken resultera i frakturer. Det visar sig, naturligtvis, att förklaringen är enkel; fjortonåringen hade halkat av balansplattan på sin Wii Fit. Nintendinit och Wiiit (kul med tre i) är inga nyheter, men nu kommer frågan naturligt: hur länge kommer jag att hålla ihop med min nya Kindle i handen?

Jag tror att jag har hittat ett bra sätt att stimulera mitt läsande. Svaret är just nu Kindle.

Min första-generations Acer Aspire One (ACER ASPIRE ONE 1.6 512MB/8GB 8.9#LINUX BLÅ juli 2008) har fått fungera som läsplatta under en längre tid. Det är en fantastisk liten pryl i många avseenden men läsplatta, nja. Visserligen ökade prestandan och funktionaliteten avsevärt efter att jag skruvat ner den i delar och matat den med 512MB till och senare iklätt den en Ubuntu netbook remix.

Nu sitter jag alltså med en Kindle för att få upp läsandet i ett försök att bibehålla en rimlig bildningsgrad när tiden börjar äta upp kapaciteten och förmågan som jag minns jag hade under min vetenskapliga karriär. Jag har länge sneglat på läsplattorna och följt utveckling lite på avstånd.

Så kom tidpunkten då jag bestämde mig att skrida till verket. Men vilken? Jag konsulterade min pryl- och teknikguru Peter i Göteborg och det blev så en Kindle, lite motvilligt. Skälen är många för Kindle – de får du själv analysera eftersom det redan finns nya argument för och mot – men det finns ett övervägande skäl mot som också är en viktig princip för mig mot som jag nu alltså givit upp. Amazon är ett exempel, precis som Apple och allas vår(?) Microsoft för den delen, där de stänger in kunden i sitt proprietära träsk. Amazon håller visserligen på att luckra upp instängdheten – tex kan du läsa egna PDF-er (men DRM…) – men än är det mycket att göra.

Min Kindle är fantastisk och jag är mycket nöjd. Och det vill mycket mer till innan den hajpade iPaden kommer i närheten av Kindle eller kan klå den.

Jag hoppas nu bara att jag inte kommer att drabbas av Kindleit eller invalidiserande Kindlefrakturer.

Kan EN fråga spela roll i rikspolitiken 2010?

Jag menar det.

Igår kväll hamnade jag i en diskussion om det är rätt att rösta in i Riksdagen ett parti som fokuserar på en fråga.

Inför EU-valet förra året motiverar Staffan Heimerson i en krönika i Aftonbladet varför han valt att rösta på Piratpartiet i EU-valet.

Jag röstade på Piratpartiet därför att, inte trots att, det är ett enfrågeparti. En fråga, en enda, räcker för mig de kommande fem åren i Bryssel och Strasbourg. Frågan är: Internets frihet och vår personliga integritet.

Är jag så korkad att jag tror att en enda pirat från Sverige ska kunna säkra dem? Nej. Men jag vet, att med en avvikande svensk röst i EU-parlamentet kommer Brysselkorrespondenterna att sända rapporter om vad odågan Christian Engström ställer till med där nere. Så hålls integritetsfrågan levande.

Precis detta händer, frågan hålls levande och påverkar, också i svensk riksdag om PP kommer in där. Vi ser redan hur PPs entré på EU-arenan genom uppmärksamhet och kunskap accentuerat integritetsfrågan och friheten på nätet, och redan påverkat mer eller mindre samtliga svenska partier att plötsligt börja försöka förstå vad som håller på att ske när Bodströmsamhället med datalagringringsdirektivet håller på att ta form och när Reinfeldt går i USAs tyglar och godkänner rättshavererande IPRED-lagen och integritetskränkande FRA-lagen.

Integritetsfrågan spänner brett och detta spiller sedan över på så många andra politiska frågor att enpartistämpeln suddas ut. Jag menar att PP inte alls är ett enfrågeparti. Dessutom pågår en diskussion inom PP för att bygga kunskap i andra frågor och förbereda sig bättre för att ge bästa initiativ sitt stöd i Riksdagen, utan partipolitiskt ställningstagande.

Hälsosamt tycker jag.

Mot Riksdagen

2009 ordnade alliansregeringen IPRED-lagen så att rättighetsinnehavare kan agera privatpolis och jaga aktörer på nätet. Därefter satte de massavlyssningen i sjön när FRA-lagen träder i kraft den svarta tisdagen, men det är inte för sent att arbeta för att stoppa integritetsintrången.

2009 är också året då Piratpariet etablerar sig i EU-parlamentet och deltar i framgången att hindra godtycklig avstängning från Internet. Piratpartiet etablerar sig också i ett 30-tal länder och rörelsen växer starkt och ses av JWT Intelligence som en av världens nu hetaste trender.

2010 blir året då det händer. För att få ett bredare perspektiv på var vårt fokus ligger och hur vi avser uppnå det kan Ricks intervju i Gomorron Sverige ge aningens vägledning.

Fildelningens vinnare – artisterna

Nu visar det sig i en vetenskaplig rapport från KTH uttryckt i Sydsvenskans papperstidningsrubrik idag: Artister vinnare trots ökad fildelning, Dagens Nyheter tar upp samma TT-meddelande.

Är vi överraskade, nej inte alls. Det är ju det vi sagt redan från början. Den nya tekniken skapar nya och bättre förutsättningar åtskilliga artister att nå ut med sina produkter och budskap, och bryta ny mark. Daniel Johansson och hans medarbetare konstaterar efter en bred granskning att artisternas intäkter har totalt ökat sedan 2000, med ca 35%.

Att skivbranschen ojar sig och oroas mer än lovligt blir är också uppenbart. Det går allt tyngre för dem, kanske beroende på att deras enda egna intresse är att bevaka sina kortsiktiga vinster och att utnyttja artisterna primärt för att tillgodo sina enda intressen, de kommersiella.

Musikbranschen förnekar sig aldrig. Jag kollar inte SVTs Dansbandskampen men följer perifert debatten om slavkontrakten med de tävlande. Två problem famträder:

  1. SVT lägger ut uppdraget på produktionsbolag som driver vinstdrivande kommers på våra licenspengar. Jag kanske behöver nyansera detta ytterligare men nöjer mig med att påstå att det liknar mycket sån hajpad naiv outsourcing där man helt enkelt frikopplar och köper ett sämre resultat till högre kostnad.
  2. Jag läser också att Sony ville bura in en artistgrupp i ett kontrakt där all frihet mer eller mindre skulle gå förlorad, i alla fall rättigheterna till musiken.
    Musikbranschen visar igen sitt fula tryne.

Nej, det är som Brokep twittrar när han begär ut domstolshandlingar och får svaret att de inte kan skicka dokumentet för filen är för stor (svepskäl kanske?)
-de kanske skulle lära sig fildela. Lysande.

Personaltidningen 2.0

Jag har egentligen inte en speciellt stark relation till vår personaltidskrift men när den nu försvinner hajar jag till. Varje gång den ligger i min brevlåda bläddrar jag frenetiskt fram tillMR:s kåseri och tar del av ironin, klarsyntheten och den träffsäkra sakligheten. MR, jag kommer att sakna dig å det gruvligaste. När du dök upp för första gången skrev du om det vi annars bara hör under fikat. Hur kan du lämna oss nu? Men, nu har jag det. Du har ynglat av dig och släpper fram den nya generationen jag väntat på så himskans länge: Interaktionen 2.0 med din WikiBlogg och så lilla Mikroblogg. Fiffigt. En nätupplaga med de självklara tillbehören.

Nu förstår jag bättre, förändring är bra. Jag är definitivt med dig. Du tycker vi ska ta steget in i nutid för att inte bara effektivare sprida kunskap om hur vi jobbar tillsammans, utan också ge oss en chans att tycka till, och i realtid ge uttryck för de tankar som väcks och formas när vi bläddrar oss genom alla spännande poster. Men inte nog med det, du vill stimulera oss till att utbyta dessa tankar med andra och förstås se till att tanken prövas och utvecklas så den inte tillintetgörs bara för att ingen tar mot den.

Men jag vet också att du tänker längre än så. Du vet att det är många som inte bara tycker och tänker utan också kan en himla massa som inte kommer fram och prövas. Du vill ge alla den chansen att visa hur man med stöd av sitt intresse, engagemang och kunskap kan bidra till att vässa och göra oss bättre, dela med sig helt enkelt – så genialt. Snyggt tänkt, på så sätt kan vi hålla nere kostnaderna och slipper dessutom pussla ihop det med oklar hjälp utifrån. Vi kan bli bäst. Härligt tänkt MR.

Men har du funderat på hur det kan bli om alla får fritt spelrum? Det klart du har. Du är inte alls omedveten om att interaktiv öppen kommunikation och öppen delning av kunskap ställer till det för den som inte riktigt är med på banan eller förstår, eller helt enkelt inte vågar. Visst kan en del gå snett, men jag förstår hur du tänker. Samverkan mellan många hjärnor [via Internet] skapar så många oändligt större möjligheter än de problem som kanske bubblar upp.

Är det så här du tänker MR, om din avkomma får ta vid:

Wiki låter alla dela, bidra och förädla all information till den skarpaste gemensamma visdomen vi just nu vet om, kanske från en idé som utvecklats med hjälp av Blogg som tillåter och bjuder in alla att öppet kommentera. Ju fler som bidrar desto bättre blir det och vi blir extra alerta av vårt kvittrande med Mikroblogg om vad som händer just nu.

Wiki öppnar upp för alla som är intresserade, eller kanske helt enkelt bara är nyfikna. Här kan de ta till sig vad andra bidrar med och själva börja bidra med det de kan. Nu växer den samlade kunskapen fram i wikin och förädlas mer och mer när fler och fler bidrar, verifierar, kompletterar, editerar. Varje gång vi nu går till denna källa får vi alltid den mest aktuella informationen och kunskapen till stöd för vårt beslut i nästa iterativa steg.

Om jag förstår dig rätt tycker du att Blogg är ett bra komplement för att låta vem som vill pröva sina tankar eller utveckla en idé. Det är klart, det får inte bli en plats för bara moraliserande och predikande, men du menar att om vi håller miljön öppen för alla så kommer alla fria konstruktiva kommentarer att balansera till sans och ordning – men samtidigt är det bra att höra vad som cirkulerar i hjärtan och hjärnor i vår omgivning. Som sagt, ju fler som bidrar, desto bättre blir det, minsann.

En ständig undran: vad händer egentligen just nu i vår närmaste omgivning och vår omvärld där vi har ett engagerat eller perifert intresse. Här har du också tänkt till. Jag tänker på din vilja att låta Mikroblogg oss kvittra om vad som just nu är på tapeten i alla möjliga och omöjliga sammanhang, alltså sprida kunskap om vad som faktiskt händer i ögonblicket. Det kanske kan hjälpa någon eller bara stilla, nej bättre upp, snarare stimulera, någons nyfikenhet.

Nu börjar jag bättre förstå hur du tänker och jag blir inte bara lugn utan minst sagt stimulerad. Du låter något nytt, kanske i den här stilen, komma istället: ett interaktivt deltagande och integrerat flöde av vetenskapliga artiklar–<>Newsmill-ande—<>wiki<>—bloggar—<>mikrobloggar, kanske tom med Web 3.0 i sikte.